självdestruktiv..
Ja det kan man säga att man är... till 100%...men det är inte lätt man har levt ett visst sätt i många år man kan inte bara ändra sig på en sekund...Jag tycker synd om mig just nu det gör jag,,
jag saknar min pappa så det gör ont i hela kroppen jag blir tokig av tanken att aldrig få träffa han igen,,, jag ska på begravning den 23e då ska han sänkas ner i den kalla äckliga jorden,,,Han hör inte hemma där!! han ska vara med oss!!
Jag tycker synd om för att det mesta vänts till mitt håll och att jag tar åt mig på tok för mycket,, hatar det! vill inte vara sån!! och jag verkligen kämpar för att inte vara sån,,, men nån gång lyckas man väl...
Man är sig själv närmast har jag hört,, men det är väldigt fint att nån gång få känna sig nära någon annan,,,
Men jag får väl gå på mina instinkter,,, jag orkar bara inte,,,Hela nästa vecka kommer att gå till hemska möten med ex som bråkar skola som sabbar psykologer som ska ge diagnoser möten möten,, jag vet inte vart jag kommer stå näcta vekca,, men jag är rädd...har nog aldrig varit så rädd som nu,,,
skriver mera i veckan vad som allt om mötena egentligen är.. det är för jobbigt att skriva ner allt just nu... men jag håller på att förlora känner det,, är för mycket negativ ernergi runt om mig just nu,,,
älskar er alla som står ut med mig... som orkar lyssna som förstår mig o hur jag är.. tack för att ni finns!!!
Min son när han va ca 4-5 år gammal! på furuvik
