Pilluspilatus

Att vara ensam är en sak men att känna sig ensam är en helt annan...
Just nu känner jag mig ensam om allt..allt som rör sig i hjärnan hur jag känner hur jag ser på saker och hur jag är..
Jag vet att det finns tusentals med samma känslor men jag känner mig i alla fall ensam om exakt allt nu...

Hur man än vrider och vänder på saker så står man i alla fall och stampar på samma ställe..
Man kommer varken fram eller bakåt känns det som..
Är så jäkla trött på vissa saker men känslan av att man bara måste acceptera det känns nästan ännu mera ruttet...

Ibland kan jag sitta och verkligen önska mig tillbaka till vissa tidpunkter som var i mitt liv...
Inte missbruket men spänningen det förbjudna känslan att göra något nytt, männen festerna ja det mesta inte det destruktiva...svårt att förklara men ja man kan sakna vissa saker nå grymt ibland...
Men känslan att vara trygg och älskad älskar jag nu...
Att vakna upp och veta att barnen ska till skolan  att min man kommer hem från jobbet att hemmet är fint och att räkningar är betalda slår inget...
Men att sakna vissa delar kommer jag nog alltid göra är mitt oroliga inre som gör det är helt enkelt jag som gör det...

Känner mig bara så maktlös åt mig själv hur blind jag ibland är hur ensam jag egentligen är men ändåså inte...
Jag kräver inte att nån ska förstå mig gör det ju knappt själv, vad jag vill vet jag nog inte ens själv...känner bara att det borde finnas nått mer ibland eller ska det vara så här att vara lycklig? är jag verkligen så destruktiv att jag inte ens kan fatta när saker och ting verkligen är bra?
Eller kommer jag vara den som ser till att allt förstörs tillslut bara för att jag är van vid kaos?

Jag vette fan?

En sak vet jag är min styrka och svaghet...När jag känner något och tror på något  är jag som bäst.......

Min syster och hennes man ska köpa hus i december STORT GRATTIS till er....
Pappa skulle varit så stolt över henne det vet jag.......älskar dig systeryster..........