Varför lär man sig aldrig...

Hatar mig själv så otroligt mycket ibland! Hela min sjukdomsbild äter upp mig levande..
Den trasar sönder mig inifrån och ut, och hur död man än känner sig så känner man hela tiden smärtan.

Jag vill kunna känna mig helt levande och jag vill kunna försvara mig själv när min livsmördare kommer igen jag vill vara förbered..Orkar inte hela tiden må bra för att sen bara vänta och tänka snart händer det nog nått,,,man bara väntar o väntar fast man mår superbra,,För man kan aldrig tro på sig själv när man säger nu mår jag jätte bra,,,,  för man vet aldrig!

Jag är där nu,, min sjukdom vann igen jag tyckte att jag klarade det mesta i vilket skick jag än är i,,
Men i vilket skick jag än och alltid är i så finns mina barn! tack tack tack för er...Kraften får man från er,,, ni helar mig,,,,,
Nej nu hamnade jag i ett hål igen,, men men man får väl ta tag i fighten igen,,,

Till alla mina kära älskar er så mycket...o mamma vi syns på kaffe varje morgon :)

Jag klarar nog detta med det är tufft vällans tufft!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0