Rädsla..
Nu på morgonen Har jag tänkt jätte mycket på detta med tonåringar....Jag har ju som sagt en
otrolig tur med min son...Han dras inte till att sitta på stan eller röka snusa dricka mm mm...Han ser andra i sin klass bete sig så töntigt så att säga..
Han tycker tjejerna ser skit konstiga ut med allt smink....
Sen en sak till som stör han och jag blev så glad att han tog upp det...Detta med att kalla varandra saker...
Tjejerna tycker tydligen att det är skit skojj att kalla min son fetto..för att sen säga jag skämta bara..Men som Tom sa skulle jag säga nått sånt till tjejerna så skriker dom och säger till lärarna..Eller blir skit sura..
Killar och killar brukar tydligen kalla varandra (på skojj) för olika saker men som Tom sa då vet vi,,,men tjejerna säger det sen säger dom snabbt skojja bara men skulle killarna säga samma sak till dom blir det tydligen ett jävla liv...
Undrar om lärarna har märkt detta..För jag som mamma blir asförbannad...Ska tjejerna ge sig in i leken så får dom väl tåla den också eller?
Ska dom behandlas olika bara för att dom är känsligare? skit snack..Antingen säger man nått och får samma mynt tillbaka eller så säger man inget...
Jag sa till Tom att att ignorera tjejerna men samtidigt ska han inte ta skit....Går det för långt så blandar jag mig i även om det är pinsamt för han eller inte...Rätt ska vara rätt...
Men man blir skit rädd för detta med tonåringar hur länge kommer han hålla sig lugn? kommer han alltid vara killen som håller sig hemma och undan problem? kan man ha sån tur :)
Sen kommer man till tösen min..uj uj uj..där kommer jag få springa mycket tror jag...Hon har så mycket av mig i sig,,,Allt detta med att livet är ett äventyr det kommer sätta henne på många fel platser i fel tidpunkt...
MEn jag är så glad att jag har mig själv att se tillbaka på vet hur dom känner hur man kan se sig själv och som dom flesta tonåringar så tror man ju att man äger hela världen...
Men Janina får man nog kämpa med....samtidigt är jag så glad att hon har äventyrslust hoppas bara den tonar ner sig sen när hon hormonerna börjar bubbla *hoppas*
Ibland känner man en otrolig rädsla inför allt..speciellt när det gäller barnen...Jag blir i alla fall skit rädd för vad som kan hända vad som säkert kommer hända eller för saker som kanske aldrig händer..Är detta bra att förbereda sig?
Gör jag rätt att oroa mig för saker som det kommer dröja år för att hända?
*suck* typiskt mig att dra allt till sin spets,,,,,
Ne nu ska jag ut med hunden ska forstätta fundera på vissa saker.....Ha det fint alla...
otrolig tur med min son...Han dras inte till att sitta på stan eller röka snusa dricka mm mm...Han ser andra i sin klass bete sig så töntigt så att säga..
Han tycker tjejerna ser skit konstiga ut med allt smink....
Sen en sak till som stör han och jag blev så glad att han tog upp det...Detta med att kalla varandra saker...
Tjejerna tycker tydligen att det är skit skojj att kalla min son fetto..för att sen säga jag skämta bara..Men som Tom sa skulle jag säga nått sånt till tjejerna så skriker dom och säger till lärarna..Eller blir skit sura..
Killar och killar brukar tydligen kalla varandra (på skojj) för olika saker men som Tom sa då vet vi,,,men tjejerna säger det sen säger dom snabbt skojja bara men skulle killarna säga samma sak till dom blir det tydligen ett jävla liv...
Undrar om lärarna har märkt detta..För jag som mamma blir asförbannad...Ska tjejerna ge sig in i leken så får dom väl tåla den också eller?
Ska dom behandlas olika bara för att dom är känsligare? skit snack..Antingen säger man nått och får samma mynt tillbaka eller så säger man inget...
Jag sa till Tom att att ignorera tjejerna men samtidigt ska han inte ta skit....Går det för långt så blandar jag mig i även om det är pinsamt för han eller inte...Rätt ska vara rätt...
Men man blir skit rädd för detta med tonåringar hur länge kommer han hålla sig lugn? kommer han alltid vara killen som håller sig hemma och undan problem? kan man ha sån tur :)
Sen kommer man till tösen min..uj uj uj..där kommer jag få springa mycket tror jag...Hon har så mycket av mig i sig,,,Allt detta med att livet är ett äventyr det kommer sätta henne på många fel platser i fel tidpunkt...
MEn jag är så glad att jag har mig själv att se tillbaka på vet hur dom känner hur man kan se sig själv och som dom flesta tonåringar så tror man ju att man äger hela världen...
Men Janina får man nog kämpa med....samtidigt är jag så glad att hon har äventyrslust hoppas bara den tonar ner sig sen när hon hormonerna börjar bubbla *hoppas*
Ibland känner man en otrolig rädsla inför allt..speciellt när det gäller barnen...Jag blir i alla fall skit rädd för vad som kan hända vad som säkert kommer hända eller för saker som kanske aldrig händer..Är detta bra att förbereda sig?
Gör jag rätt att oroa mig för saker som det kommer dröja år för att hända?
*suck* typiskt mig att dra allt till sin spets,,,,,
Ne nu ska jag ut med hunden ska forstätta fundera på vissa saker.....Ha det fint alla...
Kommentarer
Trackback
