Så trött..
Vet inte vad det är men jag är så trött! Är ju ofta trött men nu känns det som en annan sorts trötthet..
Igår var vi på möte om Tom....Kände att jag höll på att somna i bilen till v-rås flera gånger fick stanna vid mc och köpa kaffe...
Hade inte en lust för fem öre att sitta på nå möte igår..men tur va det i alla fall..
Nu har vi äntligen fått svar på Tom...Man blev otroligt ledsen,,men jag har ju haft mina aningar om vad det kan vara och nu fick jag veta...Så nu får man kämpa vidare från det man vet...
Var inte glad när klockan ringde kvart i sex nu heller på morgonen..måste tvätta..*suck*
Men som tur va hade man bara 2 maskiner så man slipper tvätta flera timmar i alla fall..
Men tillbaka till min son då...Hur fan ska man göra med hans pappa? ska man berätta? det värsta är ju att under hela tiden med läkarbesök prover möten mm så har han inte varit med en enda gång..han har aldrig frågat hur allt går och har jag försökt berätta avbryter han och pratar om hur mycket han har på jobbet..så hur fn ska man göra?
JAg vet att han aldrig kommer läsa på om toms diagnos han kommer aldrig lyssna på mina råd så att saker kan bli bättre hemma hos han..
Jag ska prata med Tom ock se vad han tycker,,,,Är lite skrajj för hur han ska detta...vill inte att han ska känna sig misslyckad eller dum...
Sen vill jag inte heller att hans pappa ska kunna vända detta emot honom som han brukar göra när dom bråkar....
MEn det måste ju fram på nått sätt men hur vet jag inte...
JAg trodde det skulle kännas lättare med en diagnos men jag tycker inte alls att man känner nån lättnad...mera sorg på nått sätt...Vill inte såra min son men som doktorn sa nu kan man se tom i helt nytt ljus och förstå varför vissa saker är och görs som dom görs i hans närhet....
Just nu vet jag inte så mycket ska fundera lite på hur allt ska skötas med hans pappa och andra...skolan ska ju underättas och resten av familjen..
Hur ska man få en människa att förstå när hans värld bara är uppfylld av hans existens?
Ta hand om er alla goa vänner jag har....Ni är så viktiga för mig......Kram på er alla!!!
Igår var vi på möte om Tom....Kände att jag höll på att somna i bilen till v-rås flera gånger fick stanna vid mc och köpa kaffe...
Hade inte en lust för fem öre att sitta på nå möte igår..men tur va det i alla fall..
Nu har vi äntligen fått svar på Tom...Man blev otroligt ledsen,,men jag har ju haft mina aningar om vad det kan vara och nu fick jag veta...Så nu får man kämpa vidare från det man vet...
Var inte glad när klockan ringde kvart i sex nu heller på morgonen..måste tvätta..*suck*
Men som tur va hade man bara 2 maskiner så man slipper tvätta flera timmar i alla fall..
Men tillbaka till min son då...Hur fan ska man göra med hans pappa? ska man berätta? det värsta är ju att under hela tiden med läkarbesök prover möten mm så har han inte varit med en enda gång..han har aldrig frågat hur allt går och har jag försökt berätta avbryter han och pratar om hur mycket han har på jobbet..så hur fn ska man göra?
JAg vet att han aldrig kommer läsa på om toms diagnos han kommer aldrig lyssna på mina råd så att saker kan bli bättre hemma hos han..
Jag ska prata med Tom ock se vad han tycker,,,,Är lite skrajj för hur han ska detta...vill inte att han ska känna sig misslyckad eller dum...
Sen vill jag inte heller att hans pappa ska kunna vända detta emot honom som han brukar göra när dom bråkar....
MEn det måste ju fram på nått sätt men hur vet jag inte...
JAg trodde det skulle kännas lättare med en diagnos men jag tycker inte alls att man känner nån lättnad...mera sorg på nått sätt...Vill inte såra min son men som doktorn sa nu kan man se tom i helt nytt ljus och förstå varför vissa saker är och görs som dom görs i hans närhet....
Just nu vet jag inte så mycket ska fundera lite på hur allt ska skötas med hans pappa och andra...skolan ska ju underättas och resten av familjen..
Hur ska man få en människa att förstå när hans värld bara är uppfylld av hans existens?
Ta hand om er alla goa vänner jag har....Ni är så viktiga för mig......Kram på er alla!!!
Kommentarer
Trackback
