Snart ett år..

Ett år av saknad har nu snart gått..Inte blir känslan lättare heller...
Det som blivit lättast är att inte visa utåt nått..
Men inombords är man bara ledsen förvirrad och förbannad...

JAg själv har fått en ganska förvirrad tid hos en överläkare på v-rås bröstenhet..vet inte varför vet bara att jag gjorde mamografi för nästan 1 år sen...
Jag är inte rädd inte heller säker vet bara inte varför..men jag misstänker att det är en ärftlighets kontroll eftersom många på båda sidorna i släkten har haft eller har eller dött i cancer...
Så även om det inte är nått kan det ju vara bra att veta...

Tycker så synd om mor min,,,,och syster...Om jag känner så här med pappa och allt så kan jag bara ana hur dom känner sig...Anna var ju den som stog närmast pappa mamma var den som kände pappa.....

Om jag ska vara ärlig trodde jag aldrig att jag skulle ta detta så hårt..Eftersom jag själv sköt pappa ifrån mig levde efter mina egna regler och gjorde det jag ville utan att ha respekt för nån annan..speciellt inte han...Men sen kom barnen han blev morfar allt blev annorlunda man tänkte på allt som han verkligen gjort för en....
OCh nu vill jag så gärna ha han tillbaka vill åka tillbaka i tiden och ställa en massa tillrätta....
Men tiden rann ut,,,men jag hoppas han vet hur mycket han betydde för mig...*hoppas*

Jag vet att jag ger mig själv mycket skit för vad som hänt och hände kommer nog alltid göra det...Men ni skulle bara veta hur det känns att ångra nått så bittert och inte få chansen att ställa allt tillrätta..man blir frustrerad arg och otroligt ledsen..
Ena stunden säger man till sig själv att du gjorde vad du kunde för att sen slå sig själv i ansiktet med minnen över allt dåligt man gjort...

saknar dig lika mycket då som nu.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0