Bebis...
Jag tror lite på en han vet inte varför men tror bara det men skulle det vara en flicka blir jag absolut lika glad..
Jag brukar ju som sagt vara ute i god tid när det gäller det mesta,,och samma sak gäller min förlossning,,,
Har redan skrivit ner hur jag vill att den ska gå till...
Inget smärtstillande förutom lustgas vid behov...Tycker lustgasen är toppen om man lyckas pricka in den strax innan värken kommer..jag har en benägenhet att ta den när värken börjat men man lär sig....man vet nästan exakt när värken ska komma så man hinner gardera sig..
Vill att min mor och syster ska vara med..Och! såklart Jimmy....
Det absolut bästa smärtlindrande för mig är att ha människor runt om mig när jag har ont och varför inte då ha dom som älskar min till 100%
Men ett litet problem har jag,,,Min dotter vill följa med och hur gör man där??
Hon brukar titta med mig på tv4 fakta om förlossningar och the babyhouse....Och hon är hur cool som helst :) men samtidigt vet man hur läskigt det kan vara...
Min syster var ju med när Hon föddes och jag glömmer aldrig Annas (Vendelas) stora alienögon från fotöljen i rummet..hon var uppkrypen och höll hårt i ryggstödet på fotöljen...Men det var så skönt att ha henne där..Man pratade med henne vid varje värk och man kollade så hon mådde bra...Det gjorde det mycket lättare för mig...
Att jag kommer ha nära och kära runt om mig vet jag har redan förberett dom på det :) och åka hem från bb har jag också planerat är allt okej vill jag hem efter 6 timmar så jag hoppas verkligen på det..med JAnina åkte jag hem dagen efter så skönt!! hatar att ligga där..Vill hem till barnen hemmet få in rutinerna ja allt....
Bla bla bla nu har jag babblat färdigt uppdaterar väl sen på eftermiddagen med bilder och förhoppningsvis könet :)
Kram på er alla......
Jag kan säga direkt att jag hade inte låtit någon av mina barn varit med i den åldern och det säger jag för att då min äldsta, Robin du vet, föddes så var det rena skräcken för mig, för hans pappa som dom bryskt körde ut och för alla andra i rummet då ingen visste hur det skulle sluta. Jag minns ännu skräcken i Connys (robins pappa)ögon då han nästan puttades ut från rummet där jag låg för det handlade om sekunder för att rädda Robin. En förlossning kan vara så fint men även så kan det vara ett rent helvete. Det går säkert jättebra för dig men för mig som upplevt det skulle aldrig utsätta någon av mina barn för det som vi gick igenom. Och så lite annat :) va spännande, är det en pojke eller flicka nu då? :) får vi veta? Kram på dig och snart tittar den lilla ut :) /leila
Jag hade inte heller tagit med mina barn, för man vet aldrig vad som händer. Tänk om det blir någon komplikation och något går illa osv. Nej, inget för ett barn att vara med om.
