Kommer ihåg...
Igår började minnen sätta fart om mina förlossningar speciellt Janinas för allt det som jag tänkte på under och efter förlossningen är faktiskt komiskt...
Värkarna började på morgonen med Janina (är urkass på tider) Vi åkte in efter ca 2 timmar in efter att jag gråtit lite,,
Kom in och dom kolla, skulle ta sån tid sa dom så vi kunde åka hem men det vågade jag inte gick ju så fort med Tom när han kom...
Så Jag och Micke åkte hem till min syster i v-rås och hennes vidriga dåvarande pojkvän...Hahaha han va livrädd, för vattnet hade inte gått och hans hem va i första klass kan man säga soffa 20000 balkongmöbler flera tusen mattor flera tusen,,,Men jag jävlades lite sprang runt med ett kisslakan kommer jag ihåg medans hans ögon stog ut som kanin&%&% ur ögonen ifall vattnet skulle gå på hans dyra möbler eller mattor...
Efter 2 timmar gjorde allt för ont så jag tog med syster min och sen åkte vi tillbaka till förlossningen dom kollade och poff så va jag öppen 6 cm kl va nog vid 3 snåret..
Badade gjorde jag och det va skönt och där gick vattnet satt där som en ko med handuken i vattnet,,,Micke sucka men jag va envis ingen skulle se mina håriga ben för det va omöjligt att raka dom den sista månaden och bristningar på magen HUGA!
In på toa när vattnet gick skulle byta om till nattlinne satt nog där en halvtimme för jag trodde jag behöve bajsa hahaha och efter mycket knackande på dörren gav jag upp och kom ut fick då förklarat att det va nog trycket för det brukar gå ganska fort efter vattnet gått...
Tjofs låg man i en säng och överdoserade lustgas (underbart) syster min va vit som ett spöke och Micke han beundrade alla apparater hmmmmm ja han är sån...
Ingen fick ta på mig när värkarna kom blev vansinnig ville bara vara helt stilla låta det komma och sen gå tillbaka...
Mitt i första krystvärken ville dom flytta mig till stolen absolut inte det lättaste trodde faktiskt Janina skulle skjutas ut som en projektil mellan sängen och stolen men efter lite koncentration och bök låg jag där med benen i vädret i alla fall..
Kommer ihåg dragkampen vi hade om nattlinnet hon drog upp det jag ner det såg ju ut som en karl födde barn med dom håriga benen..tillslut sa jag ifrån och poff så va hon ute..
Men allt efteråt va ganska komiskt i alla fall nu men inte då...Skulle nämligen sys och jag är livrädd för allt som har med nålar att göra....Så då kom vrålen tårarna klagandet (kände absolut inget) men tanken av att veta vad dom gjorde gjorde mig helt förstörd tog lustgas då också till och med så mycket att dom va tvungen och fråga vad jag hette hahaha...Sicken tönt jag e ....Och syrran blev bara mera och mera förstörd,,stackarn...
När allt det va klart va jag precis som vanlig ville upp och röra mig gick ut med syster till hennes skjuts hem sa hejdå till micke sen Stormös jag med Janina,,dagen efter åkte vi hem...
Så egentligen kanske jag inte behöver vara så rädd nu??? För det är ganska häftigt att föda barn,,,När man tänker på det efteråt *blink*
Tänk att jag kom ihåg? och det bara kom igår kväll alla tankar....Konstig man är eller förbereder man sig bara?
Kram och hej...
Värkarna började på morgonen med Janina (är urkass på tider) Vi åkte in efter ca 2 timmar in efter att jag gråtit lite,,
Kom in och dom kolla, skulle ta sån tid sa dom så vi kunde åka hem men det vågade jag inte gick ju så fort med Tom när han kom...
Så Jag och Micke åkte hem till min syster i v-rås och hennes vidriga dåvarande pojkvän...Hahaha han va livrädd, för vattnet hade inte gått och hans hem va i första klass kan man säga soffa 20000 balkongmöbler flera tusen mattor flera tusen,,,Men jag jävlades lite sprang runt med ett kisslakan kommer jag ihåg medans hans ögon stog ut som kanin&%&% ur ögonen ifall vattnet skulle gå på hans dyra möbler eller mattor...
Efter 2 timmar gjorde allt för ont så jag tog med syster min och sen åkte vi tillbaka till förlossningen dom kollade och poff så va jag öppen 6 cm kl va nog vid 3 snåret..
Badade gjorde jag och det va skönt och där gick vattnet satt där som en ko med handuken i vattnet,,,Micke sucka men jag va envis ingen skulle se mina håriga ben för det va omöjligt att raka dom den sista månaden och bristningar på magen HUGA!
In på toa när vattnet gick skulle byta om till nattlinne satt nog där en halvtimme för jag trodde jag behöve bajsa hahaha och efter mycket knackande på dörren gav jag upp och kom ut fick då förklarat att det va nog trycket för det brukar gå ganska fort efter vattnet gått...
Tjofs låg man i en säng och överdoserade lustgas (underbart) syster min va vit som ett spöke och Micke han beundrade alla apparater hmmmmm ja han är sån...
Ingen fick ta på mig när värkarna kom blev vansinnig ville bara vara helt stilla låta det komma och sen gå tillbaka...
Mitt i första krystvärken ville dom flytta mig till stolen absolut inte det lättaste trodde faktiskt Janina skulle skjutas ut som en projektil mellan sängen och stolen men efter lite koncentration och bök låg jag där med benen i vädret i alla fall..
Kommer ihåg dragkampen vi hade om nattlinnet hon drog upp det jag ner det såg ju ut som en karl födde barn med dom håriga benen..tillslut sa jag ifrån och poff så va hon ute..
Men allt efteråt va ganska komiskt i alla fall nu men inte då...Skulle nämligen sys och jag är livrädd för allt som har med nålar att göra....Så då kom vrålen tårarna klagandet (kände absolut inget) men tanken av att veta vad dom gjorde gjorde mig helt förstörd tog lustgas då också till och med så mycket att dom va tvungen och fråga vad jag hette hahaha...Sicken tönt jag e ....Och syrran blev bara mera och mera förstörd,,stackarn...
När allt det va klart va jag precis som vanlig ville upp och röra mig gick ut med syster till hennes skjuts hem sa hejdå till micke sen Stormös jag med Janina,,dagen efter åkte vi hem...
Så egentligen kanske jag inte behöver vara så rädd nu??? För det är ganska häftigt att föda barn,,,När man tänker på det efteråt *blink*
Tänk att jag kom ihåg? och det bara kom igår kväll alla tankar....Konstig man är eller förbereder man sig bara?
Kram och hej...
Kommentarer
Postat av: leila
Ingen av mina tre förlossningar har varit den andra lik. Allt kommer att gå bra och när den lilla väl är ute så är det onda som bortblåst. pusspåre
Trackback
