Pilluspilatus

HAr nu följt detta med stackars Linnea och jag vet inte varför men jag börjar minnas tillbaka så himla mycket på den mörka delen av mitt liv...

Jag va 14 år.ett helt gäng brukade alltid vara på ett ställe som hette mack..en pizzeria som finns i stan..Där jobbade det en utlänning eller om jag minns rätt så ägde han det..Kommer inte ihåg allt faktiskt eller så vill jag inte..vet faktiskt inte..

Den kvällen tror jag formade mig väldigt mycket..Den absolut tuffaste perioden jag någonsinn gått igenom på alla sätt och vis..
Det enda jag kommer ihåg är en liten snutt på kvällen..sen vaknar jag på morgonen bredvid ägaren det enda jag hade på mig va strumpor och min tröjja..Han vaknade också och sa att jag skulle gå fort..Jag fick min kläder..trosor byxor och jacka sen fick jag klä på mig utanför på baksidan undrar vad bilarna trodde som åkte förbi? För jag fattade inget jag va helt kall..
Som vanligt sa jag inget till nån utan gick hem bara orkade inte ens höra utskällningen från mor och far som hade letat efter mig..Gick bara och la mig..sen va jag som (vanlig igen)
Ett par veckor efteråt ringer min telefon det är han..jag blev bara alldeles kall han frågade om jag ville tjäna pengar han visste en hel del sätt..Min mor lyfte på telefonen precis när jag sa nej eller jag velade kan jag säga jag hade väldigt svårt att säga nej när jag va ung..Så hon hjälpte mig att ryta i och då hörde jag bara klick sen inget mera från han..

Men det värsta va 17 veckor efteråt..Min fd svägerska märkte nått efter jag svimmat på servus en affär vi hade här då..Jag va gravid! Poff så hände allt inom ett par dagar..sjukhus en otroligt hemsk abort hem och sen försvanna en stor bit av mig..
Jag kommer aldrig aldrig aldrig glömma det aldrig..OCh vilken dålig rent ut sagt förjävlig tid jag hade på sjukhuset..Jag vet inte kanske tyckte den sjuksystern jag va en mördare? Kallare människa har jag aldrig träffat och där låg jag och fatta inget..var så enormt chockad av smärtan av allt som hände av allt blod jag fattade inget....Glömmer aldrig hinken dunset och hur jag fick se allt fick se den lilla för dom ställde hinken eller vad det nu va på ett litet bord bredvid....När jag hör dom säga könet,,,Det enda dom sa till mig ge morfin tryck nu pernilla ta ner henne för skrapning..Då försvann jag vet inte vad som hände men jag kom ihåg att jag kollade upp och började räkna rutor...
hade en vän med mig under hela ingreppet men blev lämnad..Min mor fanns hos mig när hon fick höra och va hos mig när jag vaknade från sövningen..fina lilla mamma min mamma..
Vi åkte hem allt va så tyst jätte konstigt tyst..Pappa va arg men jag vet inte om det va på mig eller han?
Han va bort han åkte hem till sitt land till sin fru och sina barn..Hans bror sa det till mig och min bror..så jag släppte han lät han bara försvinna..
En enda hemsk sak hände efter allt detta..en kväll satt jag hemma då kom det in en granne full hon satte sig bredvid mig och frågade om det känns kul att veta att jag mördat ett barn och att jag va inget annat än en mördare.Min mor lyckades höra för hon va på väg in och det slutade med att hon jagde ut henne efter det va det tyst..lite har vi pratat om det och min mor vet att detta är nått jag lider enormt av..

Ni skulle bara veta hur ofta jag spelar upp detta i mitt huvud..varför gjorde jag det? Hade jag varit bättre om jag behållt barnet? Hade barnet varit frisk av allt knarkande och supande? Varför födde jag inte o adopterade bort det? varför varför varför?
Jag har varit med om så mycket! men detta är av allt som gjort mig mest illa och då har jag gjort detta själv..kanske därför jag inte kan släppa detta? För sånt som hänt mig som andra gjort kan jag släppa och bara låta försvinna men inte detta aldrig detta..För jag gjorde det ingen annan...Blev ihop med mitt ex strax efter detta kanske va det som räddade mig? jag fick engagera mig i nån annan än mig själv? jag vet inte faktiskt..

 Det känns så skönt att få skriva om det sen vad ni tycker det skiter jag i..Jag känner att jag måste skriva, skriva för mig är helande. Lite fånig är jag..för jag tänker lite så här..att om jag skriver om saker som hänt så kanske det fastnar i orden här i stället för i mig? förstår ni? hahaha jätte konstigt jag vet! men nått gör jag i alla fall för att det ska kännas lite bättre för mig..
varför Just Linnea fått mig att tänka på allt sånt här vet jag inte...

Ja nu har ni detta att läsa kommer säkert mera minnesgluttar..lika bra jag får det ur mig kanske känner mig bättre då? vi får se..
kram på er alla fina där ute..Till min älskade vänner skulle jag vilja ge en stjärna kunde jag plocka ner en till er så skulle ni få stjärnorna som lyser extra klart!

bye