Pilluspilatus

JUst nu pratas det väldigt mycket om att hjälpa andra för och nackdelar tydligen..MEN JAG ser bara fördelar!

JAg tycker tanken att hjälpa andra hur läget än ser ut är helt toppen!

JAg skäms inte över att jag fått sprungit ner och hämtat matkasse från frälsis visst känns det lite pinsamt men min tacksamhet tar över den känslan ganska snabbt kan jag säga..

Många tycker att det är FÖR JÄVLIGT att vi har så nu i sverige men ja! vi har ju det så varför inte hjälpa varandra? Om du har haft ett par dojjor som inte använts och en kille går med trasiga skor och fryser ge bort dom då!

Många pratar om den förnedrande känslan man går igenom för att få mat kläder mm..Men jag kan då bara tala ur egen erfarenhet jag känner ingen förnedran! jag känner bata ren och skär tacksamhet!

Och det är det givarna vill se dom kommer ju inte hem till oss med matt o annat för att förnedra oss utan för att dom vill hjälpa! 

Vissa måste fatta att det handlar om att sträcka fram en hand och att få dom som känner bottenlös hopplöshet att vi finns! 

Vi har otroligt många fattiga familjer i sverige och jag tycker om våra egna soldater som ställt  upp och kämpar för dom för vi blir fler många fler och det är underbart!

Vi kanske inte kan hjälpa alla men vi är på väg vi kör på. HAndlar om ringar på vatnet dom når längre och längre ut!

 

JAg vill med  detta blogginlägg tacka dom som hjälpt mig komma på fötter ni är mina änglar är så otroligt tacksam över att nu kom och fick mig över ytan <3

 

Jaha! snart ska jag bli jätte gammal tydligen :/ Enligt min lilla son så är jag galet gammal till och med hahaha.

JAg älskar den lilla killens kommentarer dom är alltid här och nu och alltid ärliga från hans lilla tankeplats,

Enligt min äldsta är jag också gammal med han har jag gett upp med att förklara att JAG ÄR FAKTISKT EN UNG MAMMA!

Men ne då! Jag var ung när jag fick han men nu är jag inte det längre så då kan jag inte vara ung?! Hur ska man kunna säga emot det...

Dotter min flinar lite lurigt bara hon är alltid så rättvis vill aldrig såra älskar dig för det mitt hjärta,

Men det värsta var nog det en sa till mig  i sommras.. Om jag inte kännt dig hade jag nog trott du var runt 50!! Är du inte KLOK sa jag! så alla dom som inte känner mig tror jag är runt 50?! och jag ska fylla 36 *snyft*

Hahaha men himla tur jag har en väldrigt rolig syn på mig själv kan inte vara i närheten av folk som tar sig själv på för stort allvar så dom aldrig kan se det roliga i sig själva.

Ja jag är imorgon hela 36 år gammal *ung*

Och under dessa 36 år har jag levt 74 olika liv allt från bottenlös sorg till toppen av gjädje.

jag har blivit så pass ung att jag väljer vilka jag vill umgås med och passar det inte andra så gå, jag håller huvudet högt för jag är så stolt över mig själv och vad jag lyckats med.

Mina barn är helt och håller underbara och det är nog bara när det gäller dom som den absolut värsta sidan av mig kommer fram.

Mig får man göra exakt vad man vill emot men inte mina barn aldrig mina barn!

Jag har efter 36 år lyckats! Vad än andra tisslar och tasslar om så har jag verkligen lyckats! Ni få som jag håller nära hjärtat är dom som vet och det är det enda jag bryr mig om, Sen va andra tror dom vet eller vad dom hört skiter jag i..Är för gammal för er ;) hahaha

 

FINNS BARA EN AV MIG OCH DET ÄR JAG!

 

 

Nu tänker jag skriva lite om sånt som jag tänker på varje dag.. Jag vet att många tycker jag är så tjatig om min pappa men jag kan bara inte släppa det kan inte få bort tankarna ur mig ångesten äter fortfarande upp mig..

Varför gjorde jag han så illa? Jag kan ärligt säga att jag gav han aldrig en chans för jag trodde att han inte skulle klara det.. 

Jag borde ha fattat bättre men gjorde aldrig det och det grämer mig äter upp mig och gör så ont!

Han fanns alltid för mig och jag tog det bara som en självklarhet inte som tacksamhet trodde det var det han var till för helt enkelt..

Min far var en enkel människa med mycket tankar ända gångerna jag såg han se kärleksfull ut var när syster min hjälpte han rassla med bilen och det kändes så mysigt i mig men så fort han vände sig till mig så fräste jag bara..

Hade jag bara fattat bättre så hade jag ju sett hur mycket vi betydde för varandra och hur stolt han var över mig men jag trodde inget eller så sket jag i det..

Jag är ju faktiskt den som kunde brutit isen men jag gjorde aldrig det och sen när jag fatta allt så var det för sent döden hade han i sin vagga så det va kört jag hann aldrig berätta för han hur otroligt mycket jag älskar han och verkligen uppskattar ALLT han gjort för mig och sina barnbarn,,

Jag verkligen älskar att han var så fin mot min syster och hur underbar han var mot mina barn hur han satt med mig på akuten om nått av barnen gjort sig illa hur han hämtade mig på nätterna när jag var ute och svirra hur han fixade allt från tvapparater till cyklar..

Eller när han började snickra så otroligt fina saker han gjorde hur han och mor min gnabbades får mig fortfarande idag att le...

 

Sen försvann min bror poff bara så var han borta en dag och chocken där har faktiskt inte lagt sig ännu, varje dag ser jag den outhärdliga smärtan i min mammas ögon varje dag ser jag hur hon stannar upp i en tanke som handlar om hennes son..Hur hon minns allt från han var liten till han bara försvann..

Jag trodde inte min bror betydde så mycket för mig men nu så förstår jag, vi var så otroligt lika och därav alla bråken men han var som far min också spelade ingen roll hur vi bråkat bad jag han om hjälp sa han aldrig nej.

Jag hatar att se min mors smärta den är vidrig den slår allt som jag någonsin sett eller varit med om för där är jag helt hjälplös jag kan inte göra något än att se henne med ledsna ögon minnas sin son..

Döden kan vara så otroligt fin jag har sett den men min tid var inte just då och jag hoppas verkligen att det var så min far och bror fick komma in i den..

Jag saknar er önskar jag kunnat gjort nått mer och jag hatar att varje dag känna att jag gjorde inget..För det spelar ingen roll vad andra säger att far min visste att jag älskade honom, jag ville bara säga det ochen hel del annat men jag hann inte och jag vet att för resten av mitt liv kommer jag känna så här vissa dagar lättare vissa dagar tyngre..

 

Med stor hand du höll min lilla

med stor trygghet du fick mig varm.

Med mjuk röst nattsagan lästes

och vid onda drömmar i din famn du slog bort.

När ledset ögat rann

med stor hand på kinden allt ledsamt försvann.

Med stor hand du höll min lilla....

 

denna dikt skrev jag 3 månader efter han gått bort..Jag förstår mig inte riktigt på den men den betyder mycket..

Är väl min känsla antar jag när jag tänker på han..

 För alltid och